Hemlösheten i Västerås ökar – och bakom siffrorna finns människor med olika livsberättelser men en gemensam sak: avsaknaden av trygghet och en egen plats i tillvaron. Västerås stads senaste hemlöshetskartläggning visar att 451 personer lever i hemlöshet, en ökning jämfört med förra året. Särskilt oroande är att antalet akut hemlösa har stigit kraftigt – från 69 till 107 individer. Dessutom befinner sig allt fler kvinnor i utsatta boendesituationer.
Socialchef Sofie Grande och verksamhetsledare Jenny Hedström berättar om kvinnor i hemlöshet och deras utmaningar.
“Vi möter inte bara hemlösa – vi möter människor”
Bakom kvinnors hemlöshet finns ofta andra orsaker än många tror – till exempel psykisk ohälsa, ekonomisk utsatthet och våld i nära relationer – inte enbart beroendeproblematik, som ibland felaktigt är den bild som målas upp. I årets rapport pekas just psykisk ohälsa, låg inkomst och svårigheter att bli godkänd som hyresgäst ut som några av de vanligaste orsakerna till hemlöshet.
Jenny, som är verksamhetsledare på Stadsmissionens härbärge, berättar om målgruppen:
– Många av de kvinnor som söker sig till oss skiljer sig nog åt från den bild många har av en person som sover på ett härbärge. Här har vi till exempel kvinnor som sover om nätterna och som vaknar på morgonen, duschar, äter frukost och lämnar verksamheten för att gå till sitt arbete. Det skulle teoretiskt sett kunna vara en kollega till vem som helst som läser det här, säger Jenny.
– Många kvinnor befinner sig i en osynlig hemlöshet. De bor tillfälligt hos andra – ibland hos män som kräver något tillbaka för att erbjuda tak över huvudet. Det är en verklighet som innebär både otrygghet och ofta våldsutsatthet, säger Sofie, socialchef på Västerås Stadsmission.
En av styrkorna i Stadsmissionens verksamhet är relationen till våra gäster. Vi är inte bara på plats och låser upp dörrarna – vi finns här, dag som natt, och vi tror att kvinnorna inte bara känner sig trygga i våra verksamheter utan också med oss i personalen – som deras medmänniskor.
Trygghet – men inte en lösning för livet
Härbärget är ett tryggt alternativ för kvinnor som annars kan behöva sova på offentliga platser, till exempel på toaletter, i trappuppgångar eller hos någon man där risken för våld och övergrepp är stor.– Men det är inte en långsiktig lösning. Flera av kvinnorna som sover på härbärget har kommit hit mer eller mindre varje natt sedan vi öppnade för ett år sedan. För de här personerna behövs en mer hållbar boendelösning, säger Jenny, som understryker vikten av härbärget som en akut plats att finna trygghet – inte som en permanent lösning.
– Vi ställer få krav, men visar alltid att vi finns här. Vi jobbar inte med straff eller konsekvenser, utan med coachande samtal och stöd i den takt som kvinnan själv orkar, förklarar Jenny.
Ett långsiktigt arbete för kvinnors trygghet
Redan 2018 inledde Stadsmissionen ett strategiskt arbete för att förändra situationen för kvinnor i hemlöshet. På den tiden fanns nästan inga trygga platser för målgruppen. Året därpå öppnade Stadsmissionen Frida – en liten men betydelsefull verksamhet, helt finansierad av gåvor från allmänheten och företagssponsring. Hit kunde kvinnorna komma för att få sina mest basala behov tillgodosedda, utan att behöva stöta på den där mannen som kanske förgrep sig på henne kvällen innan.
Sedan 2023 har arbetet stärkts genom ett idéburet offentligt partnerskap (IOP) mellan Västerås stad och Stadsmissionen. Samarbetet har gjort det möjligt för oss att utöka öppettiderna, anställa en verksamhetsledare och att arbeta mer uppsökande. Tack vare det har flera kvinnor fått hjälp ur destruktiva relationer, in i arbete och till en tryggare plats i livet.
– Vi märker att staden och politiken står bakom oss, och vi upplever att engagemanget växer i takt med att vi kan se goda resultat, säger Sofie.
“Varje individ i hemlöshet är ett misslyckande”
Trots framgångarna visar statistiken att målgruppen växer. Det kan delvis bero på att fler fångas upp i mätningarna – men också på ett hårdare ekonomiskt klimat.
– Vi ser fler kvinnor som helt enkelt inte får ihop ekonomin, trots att de jobbar. Samtidigt har det blivit svårare att få försörjningsstöd, bostadsköerna är längre och det ställs tuffare krav från hyresvärdar, säger Jenny.
Hon beskriver också ett samhällsklimat som blivit mer påfrestande:
– Blandmissbruket ökar, det finns fler och farligare droger i omlopp, och tryggheten i samhället minskar.
När Jenny får frågan vad hon ser för behov för den växande målgruppen, svarar hon att hon gärna hade sett att det fanns ett lågtröskelboende enbart för kvinnor. I dag finns endast lågtröskelboenden för både män och kvinnor, och en plats där en kvinna behöver leva med sin förövare nära inpå blir aldrig en trygg plats.
Hon lyfter också Bostad först som en modell som gett goda resultat i flera kommuner, där hemlösheten minskat markant när människor fått en egen bostad utan att behöva uppfylla krav först. I städer som Helsingborg och Göteborg, med flera, arbetar man metodtroget med Bostad först och forskning visar att cirka 70–80 % av de som får ett boende enligt modellen klarar av att bo kvar och ta sig ur hemlösheten.
Barn som drabbas av hemlösheten
Kartläggningen visar också att 185 barn i Västerås på något vis drabbas av hemlösheten, varav över 100 lever stadigvarande i hushåll utan ett eget hem.
– Det är förfärligt att barn växer upp utan en trygg plats att kalla sin egen. Vi ser hur mammors oro smittar av sig, hur barnen påverkas av otryggheten och hur utanförskapet riskerar att gå i arv. Det är barn som bär på mycket mer än de borde behöva, säger Sofie.
Vägen framåt
Trots mörka siffror finns också hopp. Samverkan mellan kommunen och civilsamhället har fördjupats och Västerås stads kommande handlingsplan mot hemlöshet 2026–2030 belyser vikten av samarbetet med idéburna aktörer.
– Att kommunen väljer att lyfta de här frågorna och fortsätter samarbeta med oss är avgörande. För varje kvinna som kommer hit vill vi att steget ut ur hemlösheten ska kännas möjligt – och vara möjligt, säger Jenny.
– Varje individ som lever i hemlöshet är ett misslyckande, men vi ser också varje möte som en chans att göra skillnad, avslutar hon.
