Vi ser människan bakom beroendet. Vi tror på att alla förtjänar en andra chans. Men också en tredje och en fjärde eller hur många gånger någon än behöver försöka för att lyckas ta sig till en bättre plats i livet. Vi finns där när personen är redo, men också under resan fram till det ögonblicket.
I torsdags samlades ett trettiotal människor på Sigmatorget i Västerås för att minnas dem som mist livet till följd av droger. Bland deltagarna fanns anhöriga som förlorat någon, representanter från olika organisationer och andra västeråsare som ville visa sitt stöd.
Vår socialchef Sofie Grande var en av talarna och berättade om de människor vi möter i våra verksamheter. Människor som ibland levt med ett beroende under större delen av sina liv. Som försökt ta sig ur det, kanske flera gånger, men som av olika anledningar halkat tillbaka.
För den som har försökt och misslyckats många gånger kan det till slut vara svårt att själv tro att en förändring är möjlig. Därför handlar en stor del av vårt arbete om att bygga relationer och förtroende. Att lyssna, stötta och motivera. Att finnas där när någon är redo att ta emot hjälp, men också under tiden fram till dess.
Sofie berättade också om människor som faktiskt har lyckats förändra sina liv. Som efter många år av beroende, återfall och nya försök till slut hittat en annan väg.
Ljusmanifestationen är en stund för att minnas dem som inte längre finns med oss. Men också en påminnelse om alla dem som fortfarande kämpar, och om varför vi aldrig får sluta tro på människors möjlighet till förändring.
Manifestationen arrangerades av Samverkansrådet mot droger, där Västerås Stadsmission ingår tillsammans med Västerås stad, Svenska kyrkan, NBV, Anhöriga mot droger och SLAN.
