Johanna lever med en ständig oro över ekonomin – om maten ska räcka hela månaden och om barnen ska kunna spela fotboll. På planen får de vara med sina kompisar, känna gemenskap och tillhörighet. Där hoppas hon också att de hittar en trygghet som håller dem borta från fel gäng.
Att be om hjälp
Johanna är 44 år och ensamstående mamma. Hennes barn, i åldrarna 3 till 17 år, bor alla med henne i ett av stadens höghus – i samma område där Johanna själv växte upp, i de närliggande radhusen. I dag lever hon och hennes barn i en verklighet där varje krona räknas, och där även små förändringar kan få stora konsekvenser. Johanna heter egentligen något annat.
– Jag ville först inte söka stöd från Matcentralen. Jag tänkte att det säkert finns andra som behöver maten mer än jag. Men till slut valde jag ändå att undersöka om det gick att få hjälp.
I dag besöker Johanna Västerås Stadsmissions Matcentral för att hämta sin första matkasse. Den innehåller kött, bröd, mejeriprodukter och grönsaker. När hon packar upp kassen hemma ser hon att den även innehåller lite mjöl. Vi skämtar halvt på allvar om att det kanske är nu hon ska börja baka för första gången – men snart förstår jag att det finns ett större allvar bakom orden.
– Maten kommer att gå åt redan i dag, men det är definitivt bättre än ingenting. Allt som gör att jag sparar några kronor hjälper mig och min familj.
När hundralappar får konsekvenser för en hel familj
Johanna studerar i dag och har ingen möjlighet att ta ett extrajobb. Hon lever på a-kassa och ekonomiskt bistånd och får totalt in omkring 17 000 kronor i månaden. Det är pengar som knappt hinner landa på kontot innan de försvinner igen. Hyran ligger på 11 400 kronor, elen kostar omkring 1 000 kronor och därutöver tillkommer barnens busskort till skola och träningar. När räkningarna är betalda finns inget kvar – inget utrymme för nöjen eller något som ens kan liknas vid lyx.
Det är nu jag inser att det där med bakningen inte bara var ett skämt. Johanna berättar att hyresvärden nyligen höjde hyran med 200 kronor. En för många kanske liten summa – men för henne blev det en hård smäll, med konsekvenser för hela familjen.
– De där 200 kronorna hade kunnat räcka till bröd i ett par veckor. Nu kanske vi får klara oss utan.
Jag frågar hur hon brukar få ihop vardagen annars, när hon inte hämtar mat på Matcentralen. Räcker pengarna till mat hela månaden?
– Ja, som tur är har jag alltid kunnat sätta mat på bordet till barnen. Men sista veckan handlar jag såklart på kredit. Det leder till skulder och räntor som alltid kommer i kapp – men mat måste vi ju ha, så den smällen får man ta senare.
Att leva på kredit skapar en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Inkomster och bidrag minskar, samtidigt som hyror och andra kostnader fortsätter att öka.
Barnens fritidsaktiviteter är något som Johanna värdesätter och det finns en särskilt stor oro för att om barnen inte har möjlighet att ägna sig åt sina intressen, finns risken att de hamnar i fel sammanhang. Flera av barnen älskar fotboll. Tack vare fritidskortet är medlemsavgifterna lösta – men där tar möjligheterna ofta slut.
– Jag har inte råd med cuper, utrustning, matsäck eller resor. Då måste barnen tacka nej. Det gör ont.
Mer än bara mat
Under några veckor har Västerås Stadsmission kunnat dela ut stöd i form av presentkort på Stadium, tack vare insamlingen Trasiga skor som bland annat Gislerud Carpets och Telways genomförde under hösten 2025. Johanna är en av de ekonomiskt utsatta föräldrar som fått ta del av stödet, som är tänkt att gå till skor och kläder – så att barn inte ska behöva avstå från utelek, skola eller fritidsaktiviteter på grund av familjens ekonomi.
Så här beskriver Johanna vad stödet betyder för henne och barnen:
– Det räcker till två par fotbollsskor – den billigaste modellen, på rea. Men det gör att barnen äntligen kan vara med och träna fullt ut, precis som sina kompisar.
Den ekonomiska utsattheten påverkar barnens vardag på många sätt. Frukt, mellanmål och spontana aktiviteter är sådant som ofta måste prioriteras bort. Johanna bär också på en djup oro för framtiden.
– Ekonomin påverkar absolut risken att barn hamnar fel. De kan inte följa med och åka till Romme, bada på Kokpunkten eller göra andra saker som deras kompisar gör. Då finns risken att de hittar andra sätt att fördriva tiden – och min stora skräck är att de uppvaktas av gäng som kan erbjuda dem sådant jag aldrig kommer kunna ge. Som tur är har jag väldigt kloka barn med fina värderingar, så jag tror inte att de hamnar där. Men helt säker kan man ju aldrig vara.
Johanna vet att hon inte är ensam. Hon ser samma kamp hos många familjer i barnens skolor.
– Mellanklassen har blivit underklass. Många lever på små marginaler. Vi som inte är höginkomsttagare och dessutom är ensamstående med barn – vi har inget överskott. Pengarna räcker bara till räkningarna. Barn vill ju ha det andra barn har, och de blir ledsna när vi aldrig kan göra det där lilla extra. Mina barn har aldrig varit på semester – och kanske aldrig kommer att få åka på en heller.
När Johanna får frågan om vad hon vill hälsa till alla som bidrog till insamlingen Trasiga skor tvekar hon inte:
– Ett jättestort tack. Det här gör att mina barn kan utöva sina aktiviteter och leka med sina kompisar. Det betyder mer än jag kan sätta ord på.
En bit på vägen
Johanna kommer nu att kunna hämta mat en gång i månaden. Ett stöd som inte löser allt – men som gör skillnad här och nu – och hon är en av många. Varje vecka kommer närmare 300 hushåll till Matcentralen för att få stöd med mat, och behoven fortsätter att växa.
Därför vill Johanna, och vi, rikta ett varmt tack till alla som på något sätt stöttar arbetet med Matcentralen.
Vill du hjälpa oss att hjälpa fler i Johannas situation?
Klicka här: https://vasterasstadsmission.se/ge-stod/
