Den 24 maj 1919 fattade Sveriges riksdag det viktigaste beslutet i svensk kvinnohistoria. Vi fick rösträtt. I efterföljande val klev fem kvinnor för första gången in i riksdagen. Men 100 år senare gapar historieböckerna fortfarande tomma efter en kvinnlig statsminister.
När en kvinnofientlig politik långsamt urholkats bemöter vi återigen motstånd. I Alabama, USA kriminaliseras inte vapen, utan kvinnans rätt till sin egen kropp och straffas i sin tur hårdare än våldtäktsmän. Mer än en fjärdedel av världens länder har generella abortförbud och även i Sverige smyger sig kvinnofientlig politik in i vår egen riksdag, trots att många väljer att blunda eller se förbi.
Men det är inte bara politiken som går i långsam uppförsbacke. Att växa upp som ung tjej är lite som att bli dragen i flera trådar samtidigt. Vi tvingas till att studera längre än män, få högre betyg men i slutänden ha en sämre lön (SCB). När könskvotering bemöts med motargument som att ”kompetensen alltid ska styra” så stämmer inte argumenten överens med könsuppdelningen bland chefspositioner eller ledningsgrupper. Om kompetensen styrde, skulle könskvotering aldrig behöva komma på tal.
Den långsamma uppförsbacken blir inte mer påtaglig än i pensionen. Hälften av alla kvinnor blir fattigpensionärer (ETC) och för att hamna ovanför gränsen måste en medelklasskvinna arbeta i 14 år längre än männen. Orsaken bakom är ojämställda löner, vilket i sin tur driver kvinnan till att ta större delen av föräldraledigheten.
Jämställdhetsdebatten skiljer sig på många sätt från den som bedrevs under tidigt 1900-tal. Kvinnans värde är likställt mannens rent rättsligt. Istället är det just de sociala strukturerna som inte bara hämmar unga tjejers ekonomi – utan likväl deras utrymme.
Det är en sann stress att alltid behöva prestera och med den ökade exponeringen i sociala medier blir sexism och kroppshets ett oundvikligt väsen i många tjejers vardag även utanför skolan. Kvinnokroppen är kommersiell. Bilder retuscheras och idealet blir mer och mer ouppnåeligt. Samtidigt skjuter köplatserna till ätstörningsenheterna i höjden och 94,3% är tjejer (Riksät). Det räcker inte med att vara duktig längre.
Trots att samhället försöker trycka in oss i ett visst format, så skriker vi efter förändring. Precis som kvinnorna som gav oss rösträtt 1919. Eller de som kämpade för att kriminalisera sexuella trakasserier på arbetsplatsen under 1990-talet och de som bedrev kampen för samtyckeslagen det senaste decenniet. Och trots att jag önskar att det redan tillhört historien; så är jag övertygad om att Sveriges första kvinnliga statsminister snart intar riksdagen.
Vi skapar historia.
