I Sverige frodas en övertygelse om att vi är ett jämställt land. Begrepp som extremfeminism används ofta och diskussionerna tenderar att bli högljudda och hetsiga. I klassrummet sitter samtidigt hon som har upplevt det ingen tjej ska behöva uppleva. Hon som är tyst.
På många sätt blir jag uppgiven av sveket från samhället. När samtalen går i en ton men verkligheten ser helt annorlunda ut. När berättelser gång på gång kommer fram från nära vänner som har blivit tafsade på eller förgripna. Och när jag som inte ens har fyllt 17 år kan räkna antalet våldtäkter som skett i min närhet, på en hel hand.
För många är det svårt att se strukturerna, men jag har trots min unga ålder upplevt hur vårt ojämställda samhälle inte bara är rubbat i statistik och siffror, utan likväl erfarit hur sexuellt våld förstör ungas liv. Män begick 2016, 99% av sexualbrotten och 100% av våldtäkterna i Sverige, enligt SCB. Det strukturella förtrycket mot kvinnor fortsätter att cementeras. Starka könsnormer som förekommer i alla samhällsklasser, uppmuntrar män till en auktoritär agenda. Samtidigt finns normer som likväl präglar unga tjejer. ”Duktig-flicka-idealet” erövrar skolmiljön. Att vara lagom pratglad, snygg och ständigt hålla med killarna i klassrummen är det som återkommer. En norm som stryper tjejers chans att säga det de tycker och faktiskt våga göra en förändring.
Samtidigt är medvetenheten så låg, att ingen nutida brottsstatistik är helt tillförlitlig. Mörkertalet är enormt och inte ens anonyma undersökningar kan beskriva problemet i sin storhet. Tjejer som har blivit sexuellt utsatta, förstår det ofta inte ens själva. Bilden av hur ett övergrepp eller en våldtäkt sker, skiljer sig långt ifrån deras upplevelser. Media lyfter ofta fram överfallsvåldtäkter, trots att majoriteten av alla våldtäkter sker i hemmet med någon offret känner eller är ytligt bekant med. (BRÅ)
Men unga tjejer är inte bara mest utsatta för sexuellt förtryck. Även psykisk ohälsa är överrepresenterad, enligt SCB. Och det är svårt att förbise skadan som våra oskrivna regler återigen framkallar. Att växa upp som tonårstjej är nämligen mer eller mindre en balansgång mellan normer och ideal. ”Duktig-flicka-idealet” återkommer och samtidigt som tjejer presterar bättre i skolan och oftare utbildar sig vidare efter gymnasiet, tjänar kvinnor i genomsnitt 88% av mäns löner. I vissa yrken tjänar män dubbelt så mycket som kvinnor och löneskillnaderna benämns som oförklarliga. Varför ska vi unga tjejer behöva växa upp i ett samhälle där vi ständigt kämpar i motvind?
Det är samtidigt lätt att hänvisa till andra länders situation och uttrycka hur kvinnorna i Sverige snarare bör visa tacksamhet, än att föra utvecklingen framåt. Men när normen är ojämställd, kommer jämställdheten upplevas som orättvis. Parallellt med kvinnors kamp i motvind – har män på många sätt strukits medhårs. Att fortsätta blunda för förtrycket, är att låtsas som att tjejen i klassrummet inte finns. Hon som har upplevt det ingen tjej ska behöva uppleva. Hon som är tyst.
Låt inte henne tro att dagens Sverige är definitionen av ett jämställt samhälle.
